Somnade mellan tre och halv fyra igår. Fast jag bara sov kring 4 timmar så var jag piggare än vad jag vanligtvis brukar vara. Trodde inte att jag hade sovit nåt alls när syrran väckte mig, jag trodde att jag fortfarande pratade med Kenny i telefon. Så jag pratade med mig själv imorse, men trodde det var Kenny. Tog typ en kvart för mig att förstå att jag pratade med mig själv och ingen annan. Kanske var lite trött ändå, iallafall i skallen och mitt sätt att tänka (eller inte tänka alls).

På skolan var det en vanlig torsdag. Rullade Violas hår och gjorde sedan folieslingor. Orkar inte ladda upp bilder här, de kommer upp på bilddagboken senare. Känner ni att ni vill se bilderna så kolla på: oursilence.bilddagboken.se, senare ikväll.

Fortfarande klarvaken! Kan inte någon komma och slå mig i skallen så jag somnar? Klockan är ju fan snart halv 3 och ska upp om 4 timmar!

Klockan är kvart över 1 och jag är fortfarande vaken.
Jag är långt ifrån trött.
Jag kommer vara död på skolan imorgon.

Nej, jag har inte mått bra på flera veckor och jag har aldrig slutat tänka på allt som kan gå fel. Det har aldrig gått 3 dagar i rad utan att jag somnat gråtandes, de har aldrig gått en dag utan att jag vaknat med rädslan i både hjärtat och huvudet. Men de sättet du behandlar mig på nu sårar mig bara mer. Du tror att du gör det bästa för mig, men de är de värsta du kan göra. Men du kanske har rätt, jag kanske aldrig betydde något, mina handlingar kanske aldrig gav någonting. Och som du sa, jag kanske inte har någon avgörande betydelse. Jag kanske inte har någon betydelse alls.

Ja, jag kämpar på fortfarande och är bara några ynka poäng ifrån presentkort! Jag vet att ni vill ha, bli medlem ;)

biobiljetter, presentkort osv:
http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=95868

presentkort på olika affärer:


trisslotter, presentkort osv:
http://www.gratismode.se/?c=2242

och alla funkar!

Kom nyss hem från Lollo. Sparkade hela vägen dit och hela vägen tillbaka i minus 18 grader. Förbannat kallt. Det känns också dubbelt så kallt när man sparkar i motvind, man måste grimasera för att hålla kinderna vid liv och samtidigt sörja över att man tappat känseln på (i?) öronen. De var sista gången jag var utanför dörren under detta lov, sammanlagt har jag kanske vart ute max 3 timmar under lovet. Känns inte så bra..

Imorgon börjar skolan igen. Inget jag längtar till. Lovet har gått så fort, vill verkligen inte tillbaka till alla läxor och prov. Vill sova till 12 varje dag, äta frukost kl 3 och vara uppe till morgonen och vara med Kenny varje dag. Men man kan ju inte få allt. Som tur så börjar skolan på en torsdag, vilket redan är lov för oss i HV1FR. Bara frisör lektioner på torsdag och slutar 14.20 och sen på fredag bara 2 lektioner och slutar 12.35 Om nån vecka slutar vi 17.00 på torsdag. Verkligen, verkligen inget att se framemot.

Om jag ska vara ärlig så har jag inte saknat basket något under dessa 11 träningsfria dagar. Känns verkligen jobbigt att börja om. Måste bli av med sandpappret i halsen innan jag tar mig till hallen, om de nu inte skulle visa sig vara körtelfeber. Ibland vill jag att de ska vara de, för att slippa spela osv. Men när jag väl har de så saknar jag basket. Jag vet inte vad jag vill längre.

Jag vill inte gå och lägga mig ensam, utan Kenny. Det blir bara jobbigare att säga hejdå för varje gång. Saknaden är stor, det känns så jävla tomt.

Men när man skiljs åt inser man verkligen hur mycket man behöver varandra. Hur mycket man behöver varandras närhet.